Tekniska problemen i ”S:t Görans Sjukhus” 2025: ”Skapar ju en frustration”
Känslosamt avsnitt av ”S:t Görans Sjukhus”
Nu är realityserien ”S:t Görans Sjukhus” i full gång, och vi får i ännu ett avsnitt följa med bakom kulisserna på ett av Sveriges största akutsjukhus.
”Det skapar ju en frustration”
I det andra avsnittet av S:t Görans Sjukhus på Viaplay får tittarna en exklusiv inblick i vårdpersonalens vardagliga arbetsuppgifter och bjuds in i operationssalar, förlossningsrum och röntgenundersökningar. I serien får vi följa personal på olika avdelningar och likt säsongens första avsnitt blir det avsnitt två känslosamt. Samtidigt som det visas starka bilder och känsligt innehåll får vi höra hur patienter delar med sig av sina berättelser.
LÄS ÄVEN: Allt om Viaplays nya realitysatsning ”S:t Görans Sjukhus” – premiär i mars
Komplikation under en operation
Programmet låter oss följa med i den annars sekretessbelagda verksamheten, och det är inte helt vanligt att vi får sådan här stor inblick i sjukvården – speciellt inte så grafiskt som programmet visar. I början av avsnittet får vi till exempel se på en galloperation där en patient ligger på operationsbordet nedsövd.
Under operationen dyker tekniska problem upp, och samtidigt som patient ligger på bordet, behöver vårdpersonalen agera snabbt för att lösa komplikationen. Det är nämligen en skärm som till en början flimrar och som sedan slocknar helt, och utan skärmen går operationen inte att fullfölja.
– Såklart det skapar ju en frustration, för nu är det någonting utanför min kontroll liksom jag inte kan påverka. Men det är ju det som också är hela det fina i att det är ett team så man får ju lätt hjälp. Om du inte är i ett skört läge, det vill säga att någonting akut blöder, då kan man ju vänta och liksom lösa det. Det är sällan sådär att det blir någonting akut när det blir sådana saker, säger kirurgen David Razzaz.
LÄS OCKSÅ: Trots haveriet med serien ”Sjukhuset” 2009 spelar Viaplay in ny sjukhusserie
Sjuksköterskan Elisabeth om att jobba nära döden
Under avsnittets gång är det inte bara personal man får följa, utan även höra patienternas egna berättelser. Sjuksköterskan Elisabeth Ryd Ausén träffar patienten Mona som för fyra år sedan fick en obotlig cancerdiagnos, och vi får höra henne berätta om känslorna när hon först fick diagnosen och hur hon känner idag.
– Den allra starkaste känslan var att jag blev så förvånad. Ska jag dö nu? 54 år gammal, är livet slut? Det var lite som att falla ner på botten av en brunn, och där satt jag längst ner på botten och bara såg de här höga väggarna som reste sig att jag skulle aldrig komma upp.
– När det här programmet sänds så kan det ju hända att jag inte lever, det vet jag ju inte. Men jag vill gärna bidra med både livsglädje och hur det är att få en cancerdiagnos, tro att livet är slut och ändå ge ett hopp om att livet är inte slut utan det fortsätter, fortsätter Mona.
Sjuksköterskan Elisabeth berättar om hur det är att arbeta så nära allvarligt sjuka patienter.
– Det svåraste på onkologisk dagvård det är ju patienter förstås som inte blir friska patienter som dör, det är ju alltid tufft. Men samtidigt, man måste lära sig att hantera det därför jag måste stå kvar som en trygg person än när patienten är väldigt sjuk och förstås kan ju vara både ångest och ledsen, då måste jag liksom stå kvar där, finnas där. Sen är det klart att ibland är det jättetufft, patienter som man träffat under flera år och går bort absolut.
Missa inte fortsättningen av ”S:t Görans Sjukhus” på Viaplay.