Emotionella inslaget i S:t Görans Sjukhus: ”Folk dog på löpande band”

I det fjärde avsnittet av Viaplays serie S:t Görans Sjukhus får vi en inblick i både det mörka och ljusa inom sjukvården. Neurologen Kristoffer Linder återvänder i tankarna till pandemins mest påfrestande dagar, samtidigt som sjuksköterskan Anna Alnersson visar hur glädje och gemenskap kan existera mitt i kaoset. En fin kontrast mellan lidande och livsglädje – en spegling av vården i sin helhet.

“Folk dog på löpande band”

Det största känslomässiga inslaget i avsnittet kommer från neurologen Kristoffer Linder, som gör en emotionell återblick på de svåra dagarna under pandemins tidiga faser. Han minns den djupa känslan av hjälplöshet och frustration som drabbade både honom och hans kollegor när de tvingades möta en sjukdom de inte riktigt förstod och inte kunde kontrollera.

– Patienterna föll av sig själv mellan händerna. De bara rann mellan fingrarna, vi fick inte fatt i dem. Folk dog på löpande band, säger Kristoffer.

Hans ord beskriver en verklighet där vårdpersonal stod maktlösa inför en sjukdom som tog liv efter liv. Att under ett enda arbetspass dödförklara tre personer blev en ofattbar verklighet. Kristoffer beskriver med tårarna i halsen att det minst sagt var hemskt när folk fick dö ensamma.

– Patienterna var så ensamma. De hade inga anhöriga där. Man ville vara där, men det var fullt vi räckte inte till för allihopa, säger han.

Anna Alnersson – en sjuksköterska med hjärta för sitt jobb

Mitt i det tunga och allvarsamma lyser sjuksköterskan Anna Alnersson upp avsnittet med sin smittande arbetsglädje. Hon ville egentligen bli civilekonom men fann sin sanna kallelse i sjukvården. Anna berättar om hur hennes jobb ger henne glädje, även på de tuffaste dagarna hittar hon styrka i gemenskapen med sina kollegor.

– Jag älskar den här sjukmottagningen så mycket. Jag kommer dö för den akutmottagningen.

För Anna blir akutmottagningen ett ställe där man både hittar arbetsglädje och meningsfullhet - ett ställe där man vet att man gör skillnad, även när man inte kan rädda alla. Denna filosofi kommer också till uttryck när Anna försöker bevisa för sina kollegor att hon kan springa ett maraton. Maratonet blir en metafor för det arbete hon gör varje dag på sjukhuset: ibland klarar man inte hela vägen, ibland får man se patienter gå bort, men det betyder inte att man har misslyckats. Det handlar om att kämpa för varje liv och att fortsätta sträva framåt i de mörkaste tiderna. 

Det fjärde avsnittet av S:t Görans Sjukhus är en påminnelse om den stora påfrestning sjukvården utsätter sin personal för – fysiska utmaningar och känslomässiga trauman är en del av vardagen. Men mitt i all denna press finns en stark vilja att ge sitt bästa för varje patient, oavsett hur svårt det är. I avsnittet får vi se just detta – kirurgen Jana som gör sitt bästa med att operera bort en tumör på en cancerpatient och läkaren Jan som försöker vända en bebis i magen.

Missa inte fortsättningen av ”S:t Görans Sjukhus” på Viaplay och TV3.