KRÖNIKA: Tove Dalsryd efter Robinson: ”Det var mina största tabbar”
Tove summerar sin andra Robinson-säsong
Tove Dalsryd lämnar ”Robinson” för andra gången. I hennes krönika på Realitytopp berättar hon med egna ord om ögonblicket som förgjorde hennes säsong och de viktiga lärdomarna från äventyret.
Den här säsongen av Robinson slutade på ungefär samma sätt som den förra: jag åkte hem med en immunitet på fickan och har inte spelat det sociala spelet på bästa sätt men har även fått vänner för livet och haft väldigt roligt på vägen. Jag kom in dag fyra där Lag Syd fick rösta på om de ville ha in mig eller Nathalie som de precis röstat ut.
De valde Nathalie och jag fick istället komma in i Lag Nord där jag fick ett fantastiskt mottagande och jag kände där och då att början på Robinson inte hade kunnat börja bättre. Jag kom direkt lite extra nära Emmeli och Oliver och vi bestämde redan de första dagarna att vi skulle hålla ihop hela vägen.
LÄS OCKSÅ: Tove Dalsryd ute ur Robinson – talar ut i podden ”Realitytopp”
”Rent kvinnohat”
Ett stort skifte i lägret kom när Maxim knuffade Ida efter en tävling. Han erkände direkt att det var oacceptabelt att knuffa henne, och det respekterar jag. Men när Patrik och Tommy inte kunde sluta försvara hans agerande med argument som ”jag skulle inte bry mig om han hade knuffat mig”, blev det tydligt att de helt saknade förmåga att sätta sig in i Idas situation. De verkar inte förstå att en sådan upplevelse, av förklarliga skäl, kan påverka en kvinna annorlunda. Mycket visas inte på tv men detta skapade mycket diskussioner som ledde till ett skifte i gruppen och förstärkte de pakter som redan fanns.
Att Ida framställs som känslig och lättkränkt för att hon blir ledsen när Maxim knuffar henne är ett tydligt exempel på samma mekanismer som gör att kvinnor som utsätts för våld eller sexuella övergrepp ofta inte blir trodda eller anklagas för att ”ha bett om det”. Det känns som rent kvinnohat och det gjorde att många av deltagarna (och extremt många tittare) sjönk i mina ögon när de lade skulden på Ida istället för Maxim.
Med allt detta sagt vill jag understryka att Maxim bad om ursäkt, och det är ett misstag som självklart går att förlåta – men det kan ju fortfarande anses bryta mot reglerna på samma sätt som när jag blev diskad efter att ha knuffat Nabaz på fel sätt. Men hånet och skuldbeläggandet av tittarna på Ida som bara blev ledsen i den här situationen är långt över alla gränser och det skrämmer mig.
Det intressanta med realityprogram är att de ofta belyser reella problem och sociala mönster i samhället och hånandet och skuldbeläggandet av Ida är verkligen något som har berört mig. Strategiskt hade det varit smartare av mig att inte ta så stark ställning i den situationen som uppstod, att hålla låg profil och inte uttrycka sina åsikter är helt enkelt ett framgångsrecept i Robinson. Dock ångrar jag självklart inte att jag stod upp för min vän och jag hade gjort samma sak igen, men spelmässigt sköt jag mig själv i foten. När Ida sedan backade och förlät Maxim så stod jag ensam kvar. Senare bröt jag även ihop när Emmeli åkte ut och visade exakt var jag stod, vilket inte heller var speciellt smart för min framtida överlevnad i programmet.
Kort sagt finns det många situationer jag gärna hade agerat och reagerat annorlunda i. Det är svårt att förstår så här i efterhand, och säkert utifrån också, hur stort allting blir på stranden helt isolerade från verkligheten.
Att inte vara så känslomässigt engagerad i allt som hände hade nog lönat sig för mig- samtidigt kände jag mig mentalt starkare och tänkte mer positivt den här gången. Framförallt känner jag mig mer förlåtande och förstående mot mig själv och andra och det har gjort att den här upplevelsen har varit mycket roligare och mindre ångestfylld för mig än den förra säsongen var.
Jag gick in med inställningen att försöka ha så roligt som möjligt och försöka njuta av det här bisarra sociala experimentet som Robinson faktiskt är. Om jag lyckades eller inte vet jag inte, men jag är i alla fall evigt tacksam att jag fick chansen att vara med.
Den viktigaste lärdomen från ”Robinson”
Precis som förra gången har den här säsongen varit en kalldusch i det hårda, dömande klimat vi lever i, vilket har varit utvecklande och stärkande på många sätt. Missförstå mig rätt, det har inte gjort mig till en lyckligare människa med mer tilltro till verkligheten, men det har gett mig en starkare tilltro till mig själv. Genom att se hur oändligt många sätt en situationen, eller i det här fallet ett tv-program kan uppfattas av olika människor, har jag lärt mig att ta min egen syn, och andras syn, på det som händer på mycket mindre allvar.
Att lära sig ta avstånd och påverkas mindre av andras, och sina egna, åsikter är otroligt befriande och ett hett tips om man inte vill leva sitt liv som en slav inför andras godkännande och bekräftelse. Det är något jag jobbar på dagligen, men Robinson har gjort underverk för denna process.
Jag är så tacksam för de lärdomar och insikter jag har fått. Den kanske viktigaste är att andras åsikter om mig, vare sig de är positiva eller negativa, inte har någon egentlig relevans. Lika varierande som åsikterna är, lika bristfällig är deras koppling till en objektiv verklighet. På samma sätt som dina tankar bara är tankar och kan rymma lika mycket sanning som en tomat, saknar åsikter verklig substans.
Generellt tycker jag att det är problematiskt med alla dessa personliga påhopp och ogrundade påståenden deltagarna emellan som som inte behöver backas upp med verkliga argument och exempel på att det som sägs faktiskt stämmer. Många tittare verkar dessutom ofta köpa rakt av att allt som sägs är sant utan att tänka efter och granska om det faktiskt finns reella belägg för uttalanden eller om det bara är ett sätt att smutskasta någon utan att behöva förklara vad man grundar det i.
Den här säsongen var jag relativt förskonad jämfört med förra med några undantag. När Nabaz utmålar mig som falsk och fjäskig för att jag var trevlig mot Nathalie och visade henne en ledig sängplats bredvid var intressant med tanke på att hans beteende var slående likt mitt när jag för första gången kom in i Lag Nord och han “fjäskade” för mig – eller kanske bara är allmänt trevlig och välkomnande?
Jag känner att det var många åsikter om andra men mindre reflekterande och ansvarstagande över sitt eget beteende som präglade den här säsongen.
Artikeln har kompletterats sedan sin ursprungliga publicering 12-12-2024.