Är inte ”Love is Blind”-Ola lite goals ändå?

Klimatpolitiken i kris, Trump som leker allsmäktig och dagliga rapporter om attentat i alla ära – men ingen nyhet slår högre än Olas och Millys frontalkrock i parningslek, i alla fall sett till min personligt utformade algoritm (vet dock inte om det säger mer om mig eller om världen i stort). Lika motsträviga som Olas hummanden är när Milly försöker förklara sina känslor, lika motstridiga är mina känslor inför debatten om dem.

Min inre Ola känner ett förakt mot det orimligt stora engagemanget som visar sig i otaliga parodier och påhopp (oftast på Ola), och hejarop (enbart på Milly) medan min inre Milly sitter och skriver den här krönikan och samtidigt intalar sig själv att livet är för kort för att inte helhjärtat få engagera sig i allt som händer i ett dejtingprogram på Netflix.

”Har svårt att förstå denna onyanserade häxjakt på Ola”

Mycket med Millys och Olas relation är ganska svart på vitt. Milly blir ledsen för att Ola svarar brutalt ärligt på hennes frågor eller att en stor, fet red flag för Ola är att vapea och dricka cola. Andra saker är mer på en gråskala – som till exempel det obegripliga i att Milly faktiskt inte skyndar sig därifrån, något som jag bara kan tolka som att Ola är otrolig i sängen. Något positivt med all denna kontakt med kroppen ska man ju ändå ha.

Trots att jag sitter i soffan och skriker på TV:n att Milly borde lägga benen på ryggen har jag svårt att förstå denna onyanserade häxjakt på Ola. Vilka brott har han egentligen gjort sig skyldig till? Svara ärligt på en fråga utan hänsyn till att svaret kanske sårar den andra: hundra dagsböter. Krama sin kompis som ger Kristi brud-vibbar obehagligt länge framför sin fästmö: tre års villkorlig dom. Störa sig på att ens partner dricker cola: livstids fängelse utan chans till överklagan.

”Att Milly blir sårad av Olas ärlighet är förståeligt, men...”

Spontant undrar jag om man verkligen ska ställa en fråga man inte vill ha ett ärligt svar på? Att Milly blir sårad av Olas ärlighet är förståeligt, men om jag skulle få välja så hade jag hellre velat att min kille berättade om han inte var attraherad av ett fysiskt attribut hos mig – särskilt när jag ställer frågan rakt ut – än om han gång på gång skulle fälla hånfulla kommentarer om något jag brinner för, så som Milly tenderar att göra mot Ola. På samma sätt försöker jag ha förståelse för min pojkväns nya livsval, nu senast har han till exempel blivit vegetarian.

Faktum är att det är en av de sidor jag verkligen uppskattar hos honom, hans förmåga till förändring genom att släppa stoltheten om att man alltid har rätt för att ge utrymme till förbättringar. En egenskap som är mycket ovanligare än man kanske tror (gör själv en snabb analys av de tjugo närmaste du känner och ser hur många som är villiga att erkänna att just deras sätt att leva på inte är det optimala och är redo att göra förändringar om något bättre kommer upp). Visst det är beundransvärt av Milly att stå upp för sig och själv och inte rucka en millimeter ifrån sina gamla vanor, men när man verkligen tänker efter är det inte ännu mer beundransvärt att släppa på sin stolthet och alla sina gamla invanda mönster och handlöst falla ner i något nytt. 

På något sätt hade jag blivit ännu mer imponerad om Milly, istället för att låta sitt sårade ego tjurigt muttra att hon aldrig tänker sluta med cola, släppt lite på stoltheten och mött Olas fobi för läsk med ett något öppnare sinne. Vem vet, om hon hade testat några dagar som renlevnadsmänniska kanske Ola hade mjuknat upp och vips så hade de suttit där efter ett par glas vin och vapeat tillsammans? För självklart är det inte bara Milly som kanske skulle kunna vinna på att skala av några lager – Olas övertygelse om att han lever på rätt sätt gör mig bara ännu mer övertygad om att det inte finns något rätt eller fel, bara oändligt många åsikter som begränsar oss.

Blotta tanken på att andra förändras är ofta så triggande för ens eget ego då förändringen i sig ifrågasätter ens inrutade sätt att leva. Det faktum att min pojkvän inte äter kött är fortfarande otroligt provocerande för flera personer i hans närhet. På samma sätt som de försöker övertala honom att äta kött så försöker han få dem att inse fördelarna (och framförallt det oetiska i att orsaka andra så extremt mycket lidande för sin egen njutnings skull) med att vara vegetarian. Att leva i en värld där vi inte får försöka övertyga de vi bryr oss om att ta samma livsval som man själv gör tror jag skulle ta bort en del av att vara en passionerad människa.

När jag precis läst klart en bok som jag där och då tycker är life-changing, vill jag inte behöva stå emot min första impuls att ringa upp mina fem närmaste och försöka övertala dem att läsa samma bok och sen bli förnärmad när de inte nappar på idén. Så länge man i grund och botten accepterar allas fria vilja och rätt att fatta sina egna beslut tycker jag det är fritt fram att försöka få med sin närmaste familj och vänner (om än oftast förgäves) i sin övertygelse.

Den som aldrig har försökt påverka sin partner och få med hen i sitt ”rätta” sätt att leva kan kasta den första stenen!

”Om vi verkligen tänker efter, är han inte lite goals ändå?”

I ärlighetens namn tycker jag inte att brottet som Ola begått förtjänar ett allvarligare straff än en parkeringsbot. Det som jag däremot tycker borde få domaren att höja på ögonbrynen är när han försöker rättfärdiga sina krav med att säga att cola-drickandet i själva verket är ett flyktbeteende. Detta gör honom skyldig till följande punkt: att kasta sten i glashus. Det ironiska i att Ola inte kan hantera sina egna känslor över hur triggad han blir av Millys coladrickande är uppenbarligen ett mycket större problem är de känslor han menar att Milly flyr ifrån med hjälp av sin cola.

Med det sagt så tycker jag ändå att Ola fått en orimligt hård offentlig avrättning. För om vi verkligen tänker efter, är han inte lite goals ändå? Tänk att våga vara sådär brutalt ärlig, stå upp för sina totalt orimliga icks (med risk för att vara singel för resten av livet) och sist men inte minst: kunna skryta med att man behärskar den ultimata självdisciplinen – att lyckas stå emot colan.

Så medan internet fylls av hyllningar till Milly för att hon står upp för sitt coladrickande höjer jag ett till bredden lika colafyllt glas för Ola som faktiskt gör något lika svårt, att leva efter sin övertygelse om ett kompromisslöst liv av ärlighet (utan cola) och gärna får med dem han lever med på tåget.

PODD: Tove och Emmeli går igenom årets Robinson-deltagare – vinnaren Ida Jensen gästar